Svenska Narkotikapolisföreningens narkotikapolitiska principprogram


Narkotikakontroll har sedan början av 1900-talet utvecklats till en grundläggande samhällsfunktion till skydd för folkhälsa, samhällsliv och allmän ordning. Narkotikakontrollen har sitt folkrättsliga stöd i Förenta Nationernas internationella narkotikakonventioner. Genom dessa har i stort sett alla världens länder enats om att begränsa användningen av narkotika till medicinska och vetenskapliga syften. Sverige har ratificerat dessa konventioner. Liksom FN:s konvention om barnets rättigheter (1990). Den senare ålägger genom sin 33:e artikel att konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga åtgärder, innefattande lagstiftningsåtgärder, administrativa och sociala åtgärder i upplysningssyfte, för att skydda barn från olaglig användning av narkotika och psykotropa ämnen såsom dessa definieras i tillämpliga internationella fördrag och för att förhindra att barn utnyttjas i den olagliga framställningen av och handeln med sådana ämnen.

Sverige har som långsiktig målsättning för narkotikapolitiken att åstadkomma ett narkotikafritt samhälle. Målsättningen är förenlig med FN:s narkotikakonventioner och FN:s barnkonvention. SNPF stöder målsättningen om det narkotikafria samhället.

SNPF anser att narkotikapolitiken måste balansera åtgärder mot det illegala utbudet av narkotika med insatser mot efterfrågan i missbrukarleden men även preventiva, ingripande och behandlande åtgärder. I detta arbete måste preventiva och efterfrågebekämpande åtgärder prioriteras.

Förebyggande arbete (prevention) har en nyckelfunktion i skyddet mot narkotikamissbruk och narkotikabrottslighet.

Primär prevention omfattar alla insatser före uppkomsten av missbruk. Väl utformad kan den förhindra att missbruk uppkommer och därigenom spara människoliv och hindra lidande. Särskilt viktigt är att skapa och upprätthålla drogfrihet i skolor och andra miljöer för barn.

Sekundär prevention omfattar åtgärder så tidigt som möjligt efter att missbruket uppstått. Den rymmer bl.a. insatser i missbruksmiljöerna för att spåra upp unga missbrukare, testning för att påvisa missbruk och insatser inom vård och omsorg för att hejda fortsatt missbruk. Insatserna kan också ha en betydande effekt då det gäller att minska efterfrågan. Med riktigt fokus kan de vara avgörande för att tidigt bryta en begynnande missbrukskarriär, som annars kan bli förödande för den enskilde och människor i den nära omgivningen.

 

Den kan också vara resurseffektiv genom att med små medel hindra en allvarlig utveckling både för enskilda och för grupper. Här utgör konsumtionsförbudet ett viktigt juridiskt instrument. Det primära syftet med detta instrument är att ge förutsättningar för tidig upptäckt och ge samhällets övriga aktörer möjligheter till tidig intervention.

Tertiär prevention omfattar åtgärder som syftar till att dämpa eller lindra effekterna av ett missbruk som ändå fortsätter. Åtgärderna kommer erfarenhetsmässigt sent i utvecklingen.

SNPF anser att narkotikapreventionen måste omfatta alla tre nivåerna. Insatser av narkotikapolisen och andra rättsvårdande myndigheter inom primär prevention omfattar bl.a. information, utbildning av andra yrkesgrupper, kontroll av förskrivningspraxis, kartläggning av nya droger och missbruksmönster för att sådana skall kunna ställas under kontroll och en rad andra åtgärder.

Med hänsyn till att polis, tull och andra myndigheter förfogar över långtgående tvångsmedel kommer de att ha ett särskilt ansvar för ingripanden inom ramen för den sekundära preventionen. Därför måste de ha befogenheter, kompetens och resurser för att hantera problem ute i missbruksmiljöerna. Erfarenhetsmässigt kommer polisen tidigare i kontakt med nya missbrukare, nya droger och nya missbruksmönster än vad många andra samhällsinstanser gör.

Inom den tertiära preventionen kommer narkotikapolisarbete att kunna vara ett stöd för att vården genomförs i enlighet med givna direktiv genom exempelvis kontroll av spridningen av förskriven narkotika m.m.

SNPF anser att arbetet inom preventionens alla tre nivåer måste fogas samman till en helhet och inte ställas i konkurrens mot varandra. Preventionsarbetet måste på alla nivåer få tillräckliga resurser. Utöver de rent preventiva åtgärderna anser SNPF att det är viktigt med behandling av missbruk och beroende. Det är dock angeläget att dessa utformas så att de inte motverkar syftet att missbrukare på sikt skall kunna bli varaktigt drogfria.